Jag tog en svart 5á häromdagen!
Det blev lite dryga 8 km när jag var färdig med banan!

Jag laddade ner den på Livelox och jämförde mina vägval med två andra lite yngre orienterare och det slog mig att de två hade mycket kortare tid än mig, MEN jag hade den klart kortaste och klokaste vägvalen av dem båda.

Jag hade gått i sakta mak, njutit av den vackra naturen, tagit mig tid att titta mig omkring och inte bommat nämnvärt till kontrollerna. De yngre orienterarna hade verkligen lyft på varenda stubbe på vägen och sicksackat sig fram i skogen. Jag blev förundrad över att de överhuvudtaget hade hittat kontrollerna med tanke på hur deras linjer krumbuktade sig ute i naturen. Hm.. de hade nog tagit minst den dubbla distansen på nästan hälften av min tid, på banan… 

Liten dump från en GPS-tracking...

Jag tog mig en 8 kilometers reflexbana (trail) häromdagen!
Det var en så kallad teknisk bana, med mycket ”knixigheter” och trix ute i skogen. Njutningen var total - fullmåne, gran och tall, mossa, rötter, lukterna, en uggla som hoa, ja rent ut sagt trolskt! När jag sedan jämförde min tid med de som sprang banan fortast hade jag haft mer än dubbelt så lång tid som de snabbaste.

Jag känner en som sitter i rullstol. Hen är multisjuk och behöver hjälp dygnet runt. Hen har fått sina skötare att se till att hen får komma ut i skogen varje dag, oavsett väder. Hen säger att en dag utan att få komma ut, är en förlorad dag. För hen är livet inget värt om hen inte får komma ut varje dag och hen strålar av glädje ute i skogen.

Jag känner flera med bokstavskombinationer (asberger, autism, ADHD, ADD mm), både vuxna och växande människor (barn). En av dessa växande människor säger att hen får ”ro i sina tankar” ute i skogen. I skogen infinner sig en naturlig frid som ”larmet utanför” inte kan ge. Att sitta på en stubbe - andas ren luft, lukta tallbarr och känna vinden smeka kinden stillar hjärnan från att explodera av samhällets oljud och intryck.  

Vi är skapta av att vara i skogen!

Vi kan inte förneka att vi fortfarande är människor som tillhör naturen, stenåldersmänniskor!

En del orienterar som om de spårar en hare eller kanske de känner sig jagade av vargen, en del lufsar runt som björnar, andra strosar omkring medans en del bara ”är” i skogen! Vi njuter oavsett!

Att få vara ute i naturen är en ynnest som alla skulle få ha.
Att fler under denna pågående pandemi har hittat ut är toppen! Alla som kan känna glädje och tillhörighet i det mest naturliga habitat vi har, har vunnit högsta vinsten!

/Annika Repo Wallman
Styrelsesuppleant i Västergötlands Orienteringsförbund
och medlem i OK Skogsvargarna