När jag fick frågan om att ta över som ordförande blev jag både stolt och rörd. Förtroendet betyder såklart mycket samtidigt som det för mig personligen innebär väldigt lite i praktiken. Jag har inte ändrat uppfattning, ideal eller arbetssätt för att jag blev ordförande. Som styrelseledamot i VOF kände jag att mina idéer lyssnades på, behandlas och ibland klubbades igenom. Det var ett klimat där jag som ung kände mig uppskattad och behövd. Något jag vill förmedla till alla som jobbar och verkar i VOFs regi, ni är alla uppskattade och ni behövs. Någon måste hålla i ratten och på pappret är det jag men i praktiken har mina ideal inte förändrats. Ansvaret är tyngre och fler blickar riktas åt ens håll, det är en roll jag känner mig trygg i. För det ni kommer se är en ung kille med hjärtat för orientering. Min förhoppning är att tillsammans med er likt våren gå mot ljusare tider med en förhoppning om lättnader på alla nivåer. För oss innebär det förhoppningsvis att vi så snart som möjligt kan utöva orientering igen. Jag längtar att få äta hembakade kakor i markan, tjöta med klubbkompisar i duschen och jämföra vägval.
Rubriken för den här ledaren kommer från humorduon Anders och Måns. I det aktuella avsnittet ironiserar de kring hierarkier och frågar sig vem är det egentligen som kör? Humorn har nästan blivit som en hobby för mig. Jag älskar att lyssna på allt från Karl Gerhards kupletter till unga ståuppare som Petrina Solange. Humorn har lärt mig något av det viktigaste, att skratta. Att ta det allvarliga, det seriösa, de viktiga frågorna och genom humorn skära upp det totalt med ett tveeggat svärd. Oavsett hur tungt livet är får vi aldrig glömma bort skrattet. Som några andra humorlegender sa “always look on the bright side of life”.
Krisen har väckt innovation hos många. I mörka tider är glimtar av ljus extra viktigt. Ljusglimtar som veckans bana, digital pre-O och hittaUt ska vi fortsätta med, ta vara på och utveckla. Släpp fram era kreativa klubbkamrater och skapa ett klimat i klubben där alla välkomnas att bidra. Det är så vi bygger en stark orienteringsverksamhet. Och visst det är bara en som kör, men utan gemensamma vägar kommer man inte långt. Tillsammans är vi starka.
