Vi lever just nu i en annorlunda värld, frågan är om vi någonsin kommer tillbaka till som det var innan pandemin slog till. Jag hoppas det, jag vill kunna åka till träningar och tävlingar och framförallt kunna träffa likasinnade igen.
Orienteringsträningar, men framför allt alla orienteringstävlingar, har för mig under alla år varit en källa till glädje och gemenskap och det vill jag att alla, gammal som ung, ska få uppleva igen.
Jag startade min orienteringskarriär tidigt i livet mycket tack vare min pappa som tog med mig och mina syskon på träningar och tävlingar. Utan honom hade jag inte fått uppleva allt det som orienteringen har gett mig under alla år. Så tack pappa för allt detta.
Jag vill ägna denna text till alla föräldrar som stöttar sina barn genom att tex följa med dem till start, köra till träningar och tävlingar, tvätta smutsiga kläder mm. Det är ofta en ganska stor tröskel att börja med orientering, framför allt att börja tävla i orientering och då är det viktigt att ha föräldrar som stöttar och i bästa fall orienterar själva. Som förälder är det viktigt att finnas till hands och stötta barnen i sitt idrottande. Detta gäller allt från att skjutsa till träning/tävling till att trösta då barnet upplever att det inte har gått så bra.
Det är därför viktigt att det finns möjlighet för föräldrar som är nya i sporten att lära sig orienteringen. På tävlingar finns det plats för alla oavsett på vilken nivå man befinner sig. En positiv sak med orienteringen är man kan delta oavsett ålder och nivå. Som förälder till barn som börjar orientera så finns det även möjlighet för dig att börja orientera, du behöver inte stå och frysa och enbart vänta på att dina barn och ungdomar ska bli klara, du kan själv springa under tiden som ditt barn är ute i skogen.
Det viktiga är att vi som redan aktiva orienterare stöttar de nya orienteringsföräldrarna eftersom det är en helt ny värld de ger sig in i. Tänk bara på alla kryptiska ord vi använder, TC, bom, spik på, gafflade banor mm, toaletter bakom ett plastskynke där du sitter i ring, dusch utomhus, i och för sig oftast med varmt vatten. Det finns säkert mycket mer som känns konstigt för den oinvigde.
För att orienteringen ska överleva så är dessa orienteringsföräldrar oerhört viktiga. Vi behöver föräldrarna vid våra träningar, när vi arrangerar tävlingar, för att ta sig till tävlingar. Det är också viktigt för barnen att kunna dela sin upplevelse med någon när man kommer hem efter en tävling eller träning.
Därför måste vi hjälpa och stötta dessa nya föräldrar som inte själva har växt in i orienteringssporten, utan kommer in i den som vuxna, via barnens intresse. De måste få känna sig delaktiga på något sätt antigen att de börjar orientera själva eller att de blir delaktiga i några av de arrangemang som vi har, eller varför inte både och.
Nu hoppas jag att det under nästa år kommer att finnas möjlighet att tävla och träna i grupp igen och att vi får se många nya barn och föräldrar i orienteringsskogen.
Heja, heja, ge inte upp det kommer att bli bättre, jag hoppas att vi alla, gammal som ung, van eller ovan orienterare, snart kan ses på något av alla fantastiska orienteringsarrangemang.
/Eva
