MAMMAEFFEKTEN GJORDE SKILLNAD

Efter graviditeterna kom motivationen tillbaka med besked – och formkurvorna blev brantare än någonsin.

Hanna Eriksson, 29 år, och Magdalena Olsson, 33, gjorde båda strålande comeback i skidorienteringslandslaget till VM i Österrike efter barnafödande. Vi träffade duon för att prata om elitsatsning som nybliven mamma, träning under och efter graviditeten och frågor som finns det en mammaeffekt? Varför förväntas man inte fortsätta sin elitsatsning efter graviditeten?

Både Hanna och Magdalena har varit en del av landslaget i skidorientering i många år. Hanna födde dottern Ida i november 2022 och Magdalena födde dottern Mikaela i början på juli 2023. Att de skulle göra comeback och ta en plats i VM-truppen var inget de tog för givet.

Hanna Eriksson och Magdalena Olsson diskuterar vägval efter Svenska cupen i Falun under överinseende av Hannas dotter Ida. Bild: Johan Trygg.

– Jag bestämde inte att jag skulle elitsatsa och sikta mot VM. Däremot bestämde jag mig för att göra det jag kunde för att komma tillbaka i form. Men jag var öppen med att det kunde gå hur som helst, berättar Magdalena Olsson.

Var du inspirerad av andra idrottskvinnor som gjort stark comeback?
– Både och. Jag tänkte att, jag är nog inte en av de där superkvinnorna, men jag skulle kämpa på det jag kunde. Jag ville tillbaka och tävla eftersom jag tycker det är så kul.

Hur funderade du kring träning under graviditeten?
– Jag blev väldigt intresserad av ämnet. Jag läste mycket forskning och lyssnade på poddar kring hur andra idrottare gjort. Tyvärr finns det inte jättemycket forskning i ämnet och den är också ofta åt det försiktiga hållet.

– Jag bestämde tidigt att för att kunna träna under hela graviditeten, så drog jag ner ganska mycket direkt när jag blev gravid. Jag slutade springa pass på 20–25 kilometer. Det fick räcka med 10-15, trots att det kände bra. Det gjorde nog att jag kunde springa hela tiden, men på slutet av graviditeten kanske bara tre kilometer.

Graviditeten en skön paus

För Hanna såg det annorlunda ut. Hon höll sig till motionsnivå under graviditeten.

– Det var absolut ingen elitidrott och det var också en skön paus för mig, både fysiskt och mentalt. Jag behövde verkligen den för att hitta tillbaka till motivation och glädje igen, berättar hon.

Under graviditetens tre första månader mådde hon mycket illa och var trött.

– Då gällde det att ta det dag för dag. Släppa allt vad träningsplanering heter. Sedan, på andra trimestern, mådde jag bra och kunde träna ganska mycket löpning. På tredje trimestern blev magen väldigt stor och det var svårt att springa. Jag gick med stavar, styrketränade och körde vattengympa.

Trimester är en tidsperiod om tre månader som traditionellt används i samband med kvinnans graviditet.

I maj 2023, ett halvår efter det att dottern kommit till världen, bestämde sig Hanna för att göra ett försök att ta sig till VM och började träna mer strukturerat igen.

Hanna Eriksson med dottern Ida vid Svenska cupen i Falun. Bild: Johan Trygg.

För Magdalena gick det lite snabbare. Hon hade en stark motivation att snabbt komma tillbaka.

– Jag tror aldrig jag varit så motiverad. Man känner ju sig otränad efter graviditeten och jag var taggad på att komma i form, men jag tog det samtidigt försiktigt. Jag satte en gräns att jag inte fick springa före ett visst datum. Hur bra det än kändes. Jag var stenhård mot mig själv.

Rullskidorna blev viktiga träningsredskap, både under graviditeten och efteråt.

– Det var i princip bara skejt på rullskidor jag tränade i början.

Magdalena berättar om ett misstag hon gjorde i början. Hon tänkte att om man inte kunde springa hur mycket som helst, så kan man kanske gå.

– Så jag började gå promenader på en mil nästan direkt vi kom hem från BB. Då fick jag lite ont. Det var rullskidorna som räddade mig.

I bättre form än någonsin

När kände du att det var rimligt med en satsning mot VM?
– Tanken började väckas i oktober. Jag körde en del intervallpass med längdåkare på DSA, Dala Sports Academy. Jag hängde med några som brukar vara snabbare, men tänkte att de kanske blivit sämre. Sedan såg jag på tider att de var bättre än förr.

– Först tänkte jag att kanske mina rullskidor har blivit snabbare. Till slut började jag förstå att jag nog var i bättre form än någonsin, berättar Magdalena.

Hur är det med ”mammaeffekten”? Finns den och vad innebär den i så fall?

Både Magdalena och Hanna tog ju sig till VM och presterade på topp.

– Jag har funderat mycket på det, om det är fysiskt eller mentalt, säger Magdalena.

– För min del har jag blivit lycklig som mamma. Det är klart att det påverkar. Jag har hamnat väldigt mycket i balans och blev motiverad av att komma tillbaka i form. Det blev en rolig utmaning.

– Jag har känt lugn och trygghet i mig själv. Man har något som är viktigare, som alltid kommer i första rummet. Tror det ger en mental styrka i idrottandet, säger Hanna.

På VM blev det som bekant stor succé för Magdalena, med två guld och två silver.

– Jag hade ju en känsla innerst inne att jag var i bra form men jag hade inte kunnat tro att allt skulle klaffa så bra. Det handlar ju mer än den fysiska formen. Men jag känner att jag mentalt har hamnat i mer balans. Jag mår väldigt bra efter att jag blivit mamma.

Magdalena Olsson med dottern Mikaela under VM i Österrike. Bild: Johan Trygg.

För Hanna var sjundeplatsen på jaktstarten bästa placeringen på mästerskapet. Hon klättrade från 13:e plats.

– Det loppet är jag väldigt nöjd med. Där fick jag ut min kapacitet.

Progression i träningen

Tidigare bästa VM-placeringen var också en sjundeplats, vid sprinten i Piteå 2019. Bästa mästerskapsplaceringen individuellt är femteplatsen på EM långdistans samma år.

– Det som var roligt det här året var att jag hade sådan progression i träningen. Jag blev starkare och snabbare för varje månad. Det gav mycket motivation, säger Hanna.

När kände du att det kan gå att ta sig till VM?
– Jag visste att det var ett tufft mål med tanke på hur starkt landslag det är på damsidan. Det var först när säsongen började som jag kände mig i riktigt bra form.

Hade önskat mer stöd

När Hanna och Magdalena blev gravida var det ingen som direkt frågade om de ville eller tänkte göra comeback på landslagsnivå. Borde inte förbund, tränare och ledare stötta och vägleda en landslagsaktiv i en sådan fråga?

– Det hade man verkligen önskat. Man får ta reda på mycket själv och fråga runt. Det hade ju varit en trygghet om någon hade berättat, säger Hanna.

– Jag upplevde att många runt mig nog tänkte att nu blir hon mamma och lägger av med satsningen. Det är synd att det ska behöva vara så, säger Magdalena.

– Jag vill skicka med till andra kvinnliga idrottare att det kan gå väldigt bra. Man kanske får ny motivation efter och man ska inte ta för givet att kvinnor lägger av för att de blir gravida.

Hur tänker då Magdalena och Hanna kring fortsatt elitsatsning? Jo, Magdalena lämnar det öppet medan Hanna nu gjort sin sista säsong i landslaget.

– Det har varit väldigt roligt att tävla i skidorientering i vinter. Känner jag likadant kommande vinter så fortsätter jag. Då blir det en annan verklighet, att kombinera det med heltidsarbete igen. Men jag har bra stöttning från mitt jobb, så att jag kan vara borta i perioder, säger Magdalena.

– Jag känner mig klar och nöjd med min elitidrottskarriär nu, men så roligt att jag fick den här säsongen. Det var mindre press och krav än tidigare och att ta mig till VM var ett drömmål, säger Hanna.

Magdalenas tips

Under graviditeten:
Lyssna på kroppen.
Det går fram och tillbaka.
Dra ner på träningen direkt.
Styrketräning för många småmuskler.
Efter graviditeten:Spring eller gå inte för mycket.
Rullskidor.
Styrketräning, mammaträning.

Hannas tips

Under graviditeten:
Var lyhörd och lyssna på kroppen.
Ta det dag för dag.
Släpp träningsplanering.

Efter graviditeten:
Knipövvningar, aktivieringsövningar.
Våga se möjligheter, var flexibel och kreativ.
Tålamod.
Ta hjälp av fysioterapeut.
Styrketräning, mammaträning.

Bildtext toppbild: Magdalena Olsson tillsammans med sambon Andrei Lamov och dotterna Mikaela på 25-manna i höstas. Bild: Susanne Maarup.

Text: Johan Trygg

Artikeln är tidigare publicerad i Orienteraren #1 – 2024