Det svenska guldlaget på damsidan fick en perfekt start genom Lilian Forsgren, som växlade över till Helena Karlsson som etta, med 17 sekunder till dåvarande tvåan Ungern. Trea låg här Vitryssland, 45 sekunder efter Sverige.

På andrasträckan stod Helena Karlsson för en stabil inledning, men en riktningsmiss en bit in i loppet gjorde att hon tappade cirka 1.30 och blev passerad av landslagskollegan Anna Forsberg (som tillsammans med Anna Bachman bildade ett inkomplett lag som deltog utom tävlan). Forsberg nådde målet fem sekunder före Karlsson, och cirka en halvminut bakom jagade nu Finland och Schweiz.

På sistasträckan ställde Sveriges enda kompletta lag Lina Strand på startlinjen, och hon gick ju ut först, eftersom Forsberg inte hade någon att växla till. Och nu följde ett par riktigt svettiga minuter för Strand. En mardrömsöppning.

- Jag var väldigt nervös före start och fick en himla dålig inledning. Efter ett par kontroller och ett par missar hade Finland, Tjeckien och Schweiz passerat mig och allt var ett enda virrvarr. Då tänkte jag "fan, nu gör jag bort mig, jag får inte sluta fyra när de andra har gjort det så bra", berättar Strand.

- Jag stod still och stirrade på kartan. Såg hur de andra sprang före mig. 

- Sedan sprang jag mot fel gafflingskontroll en gång till och då bestämde jag mig; jag var tvungen att ta det lite lugnare, verkligen göra min egen orientering. Och därifrån och framåt vände det.

Och till slut lyckades Lina knyta ihop den där berömda säcken. 

- På väg in mot varvningen var det bara jag mot tjeckiskan som slogs om guldet, och jag kände att jag hade en växel kvar i kroppen. Då tänkte jag att "spikar jag resten vinner vi" ... och det gjorde jag. Så otroligt skönt att jag lyckades hitta lugnet igen, efter den starten, och att jag kunde förvalta det som de andra tjejerna hade byggt upp.

Damer

1. Sverige (Forsgren, Karlsson, Strand) 91:28
2. Tjeckien +0:16
3. Finland +1:10
4. Schweiz +2:03
5. Norge +2:48