På damsidan har Sverige haft enorma framgångar i världscupen på sistone. Tove Alexandersson har vunnit tre år i rad och Helena Jansson stod överst 2011.
På herrsidan har vi också haft löpare som placerat sig högt i totalen, men för att hitta den senaste fullträffen får vi faktiskt leta oss ända tillbaka till 1996 då Johan Ivarsson sprang hem cupen. (Det året var det för övrigt en svensk dubbel, då Jörgen Mårtensson kom tvåa.)
Nu återstår fyra lopp av årets individuella världscup - en medeldistans och en sprint i Lettland och så en långdistans och en medel i Schweiz – och så här långt har Martin Regborn bra häng på ledande Daniel Hubmann. Schweizaren har 294 poäng, Regborn 255 och trean Matthias Kyburz, också han från det framgångsrika alplandet, 248.
- Efter VM är det den totala världscupen som jag satsar på i år, så det är klart att jag tänker mycket på totalen. Topp-tre är en dröm, men jag tror att topp-fem är ett mer realistiskt mål i år, säger Regborn som slutade som åtta ifjol.
Det svenska laget är inne i en mycket positiv spiral – hur länge dröjer det, tror du, innan vi får se en svensk kille vinna världscupen igen?
- Inte alltför länge hoppas jag. Det finns många som skulle kunna göra det också, om utvecklingen fortsätter så som den gjort hittills.
Hur är din form just nu?
- Fysiskt känns det väldigt bra. Mentalt har det varit lite tuffare efter VM och World Games. För mig tar det väldigt mycket energi att ladda upp mentalt inför viktiga tävlingar så det blir rätt tomt efteråt. Jag har haft det lite tufft att hitta fokus på orienteringspassen, så det har mest blivit träning utan karta för att bygga upp ett sug igen för orientering inför höstens tävlingar. Tycker ändå att det börjar släppa lite nu och det ska bli kul att tävla igen.
Vad har du pysslat med sedan World Games?
- Jag har inte gjort något speciellt överhuvudtaget utan bara varit hemma i Örebro och tagit det lugnt efter en ganska intensiv vår och sommar med många resor. Laddat upp mentalt med fina myspass i Kilsbergen helt enkelt.
Vad väntar i Lettland?
- Det kommer bli rätt likt den terräng som vi sprang i på VM i somras. Världscupområdena nu i Lettland ligger inte mer än tio mil fågelvägen från arenan på VM-lången i Estland. Grönt, svårframkomligt och gott om pinnar på marken är det som väntar med andra ord. Men kurvbilden kommer att se lite annorlunda ut. Nu kommer vi att springa i en sluttning ner mot en flod med ett ganska omfattande system med mindre raviner. Sprinten blir en stads- och parksprint med lite kupering. Det kommer att bli kul!
Hur kommer allt det här att passa dig?
- Jag tror att det kan passa mig bra. Terrängen är som sagt lik den som var på VM, så jag har ju ganska bra med relevant träning i ryggen. Formen känns väldigt bra så fokus kommer som alltid vara att låta tekniken styra farten. Jag hoppas att det kommer räcka långt med ett bra lopp. Tävlingarna nu i Lettland blir också lite av en start på resan mot VM nästa år. Terrängen är rätt lik så det kommer med andra ord att bli väldigt viktiga tävlingar att plocka med sig erfarenheter från till satsningen mot VM 2018. VM kommer ju också att gå i augusti så vegetationen nu på världscupen kommer vara så som det kommer se ut på VM.
Om du fortfarande har häng på absoluta täten inför världscupavslutningen i Schweiz – vad tror du då om de tävlingarna, en lång och en medel i tufft kuperad alpterräng?
- Det har redan hunnit bli åtskilliga pass upp- och nedför slalombacken hemma. Jag gillar den typen av orientering så jag ser mycket fram emot världscupfinalen. Men det är klart att schweizarna är otroligt vassa på hemmaplan och de kommer nog inte bli lätta att slå.
Hur tänker du kring det faktum att VC-avslutningen alltid går Schweiz?
- Jag tycker att det är lite konstigt att det är så, ärligt talat. Framförallt eftersom de två deltävlingarna måste räknas in i totalen. Schweiz är ju alltid kul att springa i, men det hade varit roligare om världscupfinalen flyttade runt lite mer. Nu kommer den ju faktiskt gå i Tjeckien nästa år vilket blir spännande.
För att vinna världscupen krävs att man behärskar många olika typer av terräng och att man är riktigt vass oavsett disciplin. Du har visat att du är extremt skicklig både på sprint och i skogen. Vad satsar du på egentligen? Vill du vara så allround som möjligt eller hur ser du på din satsning?
- Jag har alltid tränat för alla distanser. Jag ser inget motsatsförhållande i att träna för sprint och att träna för långdistans. De olika distanserna skiljer sig inte så mycket åt att man är tvungen att specialisera sig för att kunna vinna. Dessutom är det positivt att få in en variation i träningen gällande underlag och intensitet. För min del handlar specialisering snarare om att jag försöker träna på de kvaliteter som kommer att krävas på kommande mästerskap, och ännu mer specifikt efter att uttagningarna gjorts och jag vet exakt vilken distans jag kommer att springa.
Världscupomgången i Lettland inleds med en medeldistans nu på fredag. På lördagen är det stafetter och sedan väntar en sprint med både kval och final på söndagen.
Utöver Regborn har Sverige tre killar på topp-tio i sammandraget: William Lind är sexa, Emil Svensk åtta och Johan Runesson tia. På damsidan finns tre blågula på topp-tio: Världsettan Tove Alexandersson leder, men inte långt bakom jagar Maja Alm, Danmark, och Natalia Gemperle, Ryssland. Helena Jansson är fyra och Lina Strand sjua.
Läs mer:
Ställningen i den totala världscupen - klicka här
