Det var drygt halvvägs på andra sträckan av Stafettligans premiär som oturen var framme för Axel Granqvist. Han hade gått ut som sjua, 24 sekunder från tät efter att brodern Emil gjort en bra första sträcka.

Han låg just då fyra i tävlingen och var tillsammans med Max Peter Bejmer, IFK Göteborg, Viktor Svensk, Stora Tuna OK och Isac von Krusenstierna, OK Kåre.

– Jag hade gjort en tiosekundare på kontrollen innan och var väl lite stressad när jag skulle springa ikapp dem när jag ramlade, berättar Axel.

Hur gick det till när du skadade dig?
– Det var som ett fall man gjort flera hundra gånger. Man sparkar i en tå och ramlar handlöst framåt och tar emot sig med händerna. Oturligt nog var det någon slags rot jag slog emot och skar upp halva handen i princip.

– Det var som det ekade i hela kroppen. Men jag reste mig upp och började springa men såg ner på handen och blev lite chockad. Jag slängde av mig tröjan och försökte vira den runt handen och sedan hålla handen mot kroppen så det inte skulle blöda ut alltför mycket.

Olyckan hände precis vid en TV-kontroll och Axel började prata med kameramannen.

– Han frågade om han skulle ringa efter en bil. Men jag såg ju att det var ganska kort till arenan och tänkte att jag springer. Några steg senare hann jag fundera, ”tänk om jag svimmar”. Men jag sprang vidare, det var någon kilometer till målet.

Efter besök på sjukvården på tävlingsplatsen och telefonkontakt med sjukhuset i Kristianstad så skjutsade brodern Emil Axel till sjukhuset där han fick handen sydd med åtta stygn.

– Jag blev väl omhändertagen på sjukhuset.

Kommer skadan störa för träning och tävling närmaste tiden?
– Det är svårt att veta än. Det gör inte särskilt ont men jag vill ju inte slå upp ett sår igen. Stygnen ska bort om två veckor. Jag får se när jag vågar mig ut i skogen igen.

Dagen innan stafetten visade Axel bra form med en niondeplats på Swedish Leagues medeldistans, 1.21 bakom vinnaren Emil Svensk.

– Jag trodde först jag gjort ett riktigt kanonlopp, men det visade sig att jag tappat på långsträckan där jag gick rakt på. Vi som körde rakt på, jag, Gustav (Bergman) och Axel (Elmblad), tappade 40-45 sekunder. Så det hade kunnat vara bättre, men jag hade väldigt bra fart på benen. Det var kul.

Axel siktar nu in sig på sprint-VM-testerna i Stockholm om tre veckor.

– Jag ska väl kunna springa snabbt på asfalt då i alla fall, avslutar Axel med ett leende.

Apropå skador på landslagslöpare så blev helgen i Skåne skadefylld för äkta paret Albin och Johanna Ridefelt.

– Jag slog i knät på långdistansen och fick bryta. Det kändes lite bättre på medeln, jag tog antiinflammatoriskt och tog mig runt (Albin blev sjua). Men så vred jag till knät i början på stafetten. Det var ingen större fara, men det fick bli jogg andra halvan av banan, berättar Albin och fortsätter;

– Jag är i Ungern nu. Vi åkte direkt på EM-läger. Knät är bättre och jag hoppas kunna få till en del bra träning här inför EM i höst.

Frun Johanna brottas med en del ryggproblem. Efter andraplatsen på Swedish Leagues långdistans blev fortsättningen på helgen inte alls lika rolig.

– Hon har diskbråck sedan tidigare och har nu lite problem med höften. Efter lången fick hon ont, klev av medeln och stod över stafetten. Det gäller att vara klok och inte ta några risker, säger Albin.

Johanna Ridefelt stämplade in som tvåa på Swedish Leagues långdistans, men resten av påskhelgen stördes av skadebekymmer. Bild: Tilda Andersson.

Bildtext toppbild: Axel Granqvist fick ta av sig tröjan och linda sin hand efter att ha skurit upp den på en rot under Stafettligan på Påskdagen. Bild: Tilda Andersson. 

Text: Johan Trygg.