Vad var egentligen "orienteringsdöden"? Det är frågan som dokumentärprogrammet med samma namn försöker att reda ut, och ett stort antal personer – läkare, anhöriga, tidigare förbundsengagerade – har intervjuats.
I programmet, som sändes den 26 oktober och finns tillgängligt HÄR, skildras olika teorier, men programmet landar i ett konstaterande att "kanske får vi aldrig veta."
Dagens landslagsläkare Mia Jodal, som lyssnat på programmet, vill inte uttala sig om de teorier som framfördes där och då. Istället tar hon tillfället i akt att berätta vilka råd och rekommendationer som gäller i dag när det handlar om att förhindra plötsliga dödsfall i samband med idrottsutövning.
– Det första jag vill slå fast är att fysisk aktivitet är viktigt för kroppen och att det för en frisk person inte är farligt att idrotta. Sedan finns det tyvärr ett antal sjukdomar – vissa ärftliga, andra inte – som innebär att man ska avstå från alltför hög ansträngningsgrad, säger Mia Jodal, som menar att ett av de viktigaste råden är att man aldrig ska träna med en infektion i kroppen:
– Om man tränar eller tävlar med sjukdom i kroppen löper man risker. Förutom att sjukdomen kan försämras kan man även drabbas av till exempel hjärtmuskelinflammation, vilket i sin tur kan leda till plötsligt dödsfall. Lyssna på din kropp och träna aldrig om du är sjuk – det är det ena.
Därutöver handlar förebyggandet om att elitidrottare, som utsätter sin kropp för extrem belastning, genomgår så kallad hjärtscreening.
– Det är extra viktigt om man haft symtom på yrsel och svimning, oregelbunden hjärtrytm eller hjärtklappning, bröstsmärta eller kraftigt onormal andfåddhet i samband med ansträngning. Finns ärftlighet för vissa hjärtsjukdomar är det också extra viktigt. Det finns sjukdomar som inte har gett några tydliga symtom, vars första symtom kan vara en oregelbunden hjärtrytm vilket kan få allvarliga konsekvenser. Några av dessa sjukdomar kan vi upptäcka vid en så kallad hjärtscreening, berättar Jodal.
Riksidrottsförbundet, RF, rekommenderar sedan 2005 att elitidrottare som utsätter kroppen för hårda påfrestningar regelbundet genomgår screening. Svenska Orienteringsförbundet erbjöd redan 2004 landslagets A-trupp möjligheten att genomgå hjärtscreening, och sedan 2005 erbjuds de fasta löparna i både senior- och juniorlandslagen denna möjlighet vid ett tillfälle per år.
– Screeningen startar med ett frågeformulär, där den aktive får frågor om symtom och ärftlighet för hjärtsjukdomar i familjen. Sedan följer en vanlig kroppsundersökning, där läkare lyssnar på hjärta och lungor, kollar blodtryck och pulsar i framför allt ljumskar. Slutligen gör man ett traditionellt EKG. Om avvikelser upptäcks skickar vi vidare för ytterligare undersökningar i den vanliga vården, säger Jodal.
Kan alla typer av hjärtsjukdomar som kan orsaka plötsliga dödsfall upptäckas genom en hjärtscreening?
– Nej, vi kan inte upptäcka alla sjudomar på detta sätt. Vissa är svåra att diagnostisera enbart med dessa undersökningar, men vi kan hitta en del
Svenska Orienteringsförbundet, SOFT, erbjuder screening för de fasta landslagen – vad rekommenderas för övriga elitaktiva?
– Från RF:s sida rekommenderas att elitaktiva, från 16 års ålder upp till cirka 35, genomgår hjärtscreening. I många sporter är det få som är elitaktiva över 35, men inom orienteringen är det ju relativt många. Vid denna ålder börjar andra hjärtsjukdomar bli vanligare, men vi rekommenderar ändå att man låter screena sig om man fortsatt är elitaktiv.
Hur ofta bör undersökningen upprepas?
– Där finns inga tydliga rekommendationer från RF. Vissa förbund har valt att göra ett nytt EKG varje år, andra gör det bara en gång. Inom orienteringen har vi i nuläget valt att rekommendera vart tredje år, i vissa fall oftare när vi av någon anledning vill få upprepade EKG. Men RF har precis reviderat sina rekommendationer så det är möjligt att vi kommer att göra annorlunda framöver.
Vem räknas då som elitaktiv?
– Elitaktiv har vi bedömt att man är om man satsar på att springa SM, men varje aktiv bör också själv tänka igenom sin träningsnivå. Man kan inom orienteringen ligga på en hög nivå utan att sikta mot SM.
Vart vänder man sig, om man känner sig fullt frisk men önskar en hjärtscreening?
– Hjärtscreeningsunderökningar kan man inte få genom landstingsvården, utan man måste söka sig till privata alternativ. Detta ser olika ut i landet. Upptäcks något avvikande som behöver utredas vidare är det dock en fråga för landstingsjukvården. När det gäller de privata alternativen så är tillgången olika i landet. På vissa ställen har hjärtklinikerna kunnat hänvisa vidare, i de större städerna har det funnits ett flertal alternativ.
Vilka, utöver elitaktiva, bör genomgå en hjärtscreening?
– Rekommendationerna från RF:s sida gäller bara elitidrottare, men mår man inte bra i samband med idrottande bör man kontakta sin läkare och rådfråga. Har man ärftliga hjärtsjukdomar i familjen bör man också diskutera med sin läkare om man behöver utredas vidare.
Gällande rådet att inte träna eller tävla vid sjukdom – när är man egentligen ”sjuk”? Var går gränsen?
– I landslaget har vi policyn att hälsa i alla lägen måste gå före prestation, oavsett om det är VM eller en träning. Det handlar om att lyssna på kroppen. Har man halsont eller feber är det tydliga tecken på att man har en infektion i kroppen och då ska man inte anstränga sig. Men man måste också gå på allmäntillståndet – känner man sig sjuk ska man inte träna. Det finns både bakterier och virus som inte ger halsont, men som kan sätta sig på hjärtat.
Vill du läsa mer? Här hittar du RF:s policy kring plötsliga dödsfall i samband med idrottsutövning
