Bild: Johan Trygg
Blodslitet är ultralång-tävlingen med gemensam start som traditionellt avslutar den norska orienteringssäsongen. Jerker Lysell hade inte sprungit tävlingen förut som senior.
– Kanske jag sprang som junior. Jag minns inte riktigt men nu blev jag ditlockad av Lukas Liland som skrev till mig. Jag hade inte en tanke på det innan men där såddes ett frö och så hörde jag att Emil Svensk skulle springa. När det kändes bra att springa på 25-manna så anmälde jag mig, berättar Lysell.
Just Liland blev den svåraste konkurrenten. OK Linné-löparen som nu representerade sin norska klubb Nydalens SK blev tvåa i loppet, 21 sekunder efter Jerker. Emil Svensk, Stora Tuna OK, var länge med i kampen om segern men bommade på slutet och blev trea, två minuter efter Lysell.
Kan du berätta om loppet och avgörandet Jerker?
– Det var ett väldigt långt lopp, runt 25 kilometer med löpvägen. Först två slingor och sedan en lång gemensam. Jag och Emil hade hamnat 45 sekunder efter de två slingorna. Vi tog något sämre vägval men jagade i kapp efter cirka tio minuter på långa slingan.
– Efter ett tag så fick Isak Jonsson (NTNUI) och jag en lucka men den täppte Emil till ganska snabbt och vi blev en grupp på åtta. Sedan släppte en efter en.
När loppet skulle avgöras handlade det om en kamp mot Liland och Svensk,
– Med tre kontroller kvar var vi bara tre och jag hade läst in att jag ville ta högervägval till tredje sista. Emil valde annat vägval. Lukas och jag sprang höger men sedan gick han mer rakt på och då gjorde jag en markant fartökning på stigen runt och såg sedan ingen och tänkte att jag är nog först.
Jerker höll ihop det på de sista kontrollerna och tog som sagt segern 21 sekunder före Lukas Liland.
– Skönt att det avgjordes på orienteringen efter att vi sprungit mycket tillsammans, säger Lysell.
Jerker har kämpat med och mot skador under i stort sett hela karriären men ändå lyckats bra internationellt på framför allt sprint. Största framgången är förstås VM-guldet på sprint vid VM i Strömstad 2016. Jerker har också VM-brons från 2015 och 2017 samt silver (2014) och brons (2012) från EM på meritlistan. Oftast är det vaderna som ställt till det.
Blodslitet med över två timmars löpning. Hur fungerade det med vaderna?
– Jag var lite orolig, det var ju ganska mycket stig. Jag var passiv till en början och sprang mer som det var en stafett. Det funkade men just vi tredje sista så började det komma lite kramp så då tänkte jag att tur att det inte är så långt kvar.
Höstens har varit bra för den förre Rehns BK-löparen som tog SM-guld i stafett med Hagaby GoIF som han började representera i fjol. Det blev också silver på SM Ultralång och en sjundeplats på SM långdistans. Fler stabila insatser i höst gav också en reservplats till världscupavslutningen i Finland.
En höjdpunkt under hösten var förstås segern på SM-stafetten tillsammans med Filip Dahlgren och Martin Regborn. Bild: Tilda Andersson.
– Kul att jag fick känna på hetluften i världscupstafetten. Jag är ju där uppe och nosar. Det gäller att hålla sig skadefri och få kontinuitet i träningen i vinter. Sedan ta chansen direkt på våren så man får vara med från början i landslaget. Det är så man ger sig chansen.
På världscupavslutningen i Finland var Jerker Lysell reserv och fick göra landslagscomeback i stafetten i ett mixlag. Bild: Tero Marjamäki.
Det låter som du fortsatt satsar på att nå internationella mästerskap?
– Ambitionsnivån är där annars skulle jag inte lägga ner den tid jag gör. Men det blir ju som det blir.
Är det hela tiden vaderna som är problemet?
– Ja, det brukar var flera gånger per år som vaderna sätter stopp. I år har jag även haft en del problem med rygg och knän. Men efter O-Ringen har jag varit frisk och skaderfri och tävlat mig i form.
Hur håller du i gång träningen under skadeperioderna för att sedan kunna prestera på den här nivån?
– Tidigare, innan jag hade barn, så körde jag ju vattenlöpning varje dag, samt cykel och crosstrainer. Men blir det ett bakslag nu kommer jag inte åka till bassängen varje dag efter jobbet. Då blir det spinning- eller trainercykel men tre-fyra timmars pass som förr blir det inte.
Hur ser träningen ut när du är hel?
– Jag springer direkt efter jobbet i närskogar i brötig skitterräng. Det blir nog i alla fall en timme om dagen, åtta-tio timmar löpning i veckan.
Till vardags är Jerker arbetsledare på ett byggföretag.
– Jag infinner mig 06.20 på morgnarna och cyklar därifrån 16.00.
Energin att satsa vidare beror till stor del att Jerker är sugen på att tävla efter att ha missat så många tävlingar genom åren.
– Det är framför allt kul att hålla på med elitidrott. Det är en skön känsla att vara i bra form. Om det i framtiden blir VM eller EM en vacker dag, eller om det landar på nationella tävlingar som går bra som i år, det får vi se. Man får se det roliga i det oavsett.
Jerker har inte bara energi för att träna, jobba och vara med familjen. Har tar ju också fram produkter under namnet Mästarn.
Hur mycket tid tar arbetet med dina orienteringsprodukter?
– Det är lite varje dag. Det är nya produkter som ska tas fram. Jag kanske är med och säljer på någon tävling och det är kundkontakter. Det blir mer och mer, det är full fart hela tiden.
– Mitt driv är att ta fram så bra produkter som möjligt. Tanken framåt är att ta fram ett fullt orienteringssortiment. Det är mycket spännande på G. Min största tillfredställelse är när folk kommer fram och säger att de gillar produkterna.
Bildtext toppbild: Jerker Lysell sprang hem segern i Blodslitet i lördags. Bilden är dock från Swedish League i Valdemarsvik i fjol. Bild: Johan Trygg.
Text: Johan Trygg.
Filmsammandrag av H21 på Blodslitet
Jerker Lysells väg till seger på Blodslitet.
